Jag trivs i Hemavan, det gör jag helt klart! Det är fin natur, härligt väder (ibland...) & trevliga och glada människor. Jag har jobbat från och till på JC i Skellefteå i 2,5 år, för mig var det ingen konstighet att jobba med kläder för jag älskar verkligen kläder och mode. Det var allt från extrajobb, sommarjobb och sen i slutet hade jag en 50%tjänst som jag kombinerade med jobb på Sjungande dalens hemtjänst i Skellefteå, helt perfekt kombination faktiskt. Två helt olika jobb men det var kul också. När jag fick jobbet på hemtjänsten så blev mina tjejkompisar väääldigt förvånade att jag som är (kanske ska säga var) väldigt "fin" av mig, nu menar jag fin i att ska alltid vara sminkad, fixad i håret, ha fina kläder på mig, vill inte diska and so on, you name it, skulle jobba där med att torka bajs. Haha!

Det gick prima ballerina att jobba på hemtjänsten också, man utveckals mycket av att pröva olika jobb. Våren och sommaren svichade förbi och såklart i slutet av sommaren, närmare bestämt på Pite dansar och ler, gick jag även och kärade ner mig i en underbar kille, Simon. Fast än vi båda visste att i slutet av November skulle han flytta till Sälen, jag skulle stanna i Skellefteå och han där nere i Dalarna, 90 mil ifrån varandra i 6 hela månader. Inte enkelt, lättare sagt än gjort. Jag visste själv att jag aldrig skulle klara av ett långdistansförhållande (speciellt då det var 90 mil) men trots de så fortsätte vi umgås, vara tillsammans och ha det jätte bra för att vi trivdes så jätte bra i varandras sällskap, allting var bara så naturligt. Det kändes som om man hade känt varandra i flera år. Jag kan tillägga att jag sa till mina kompisar när mitt liv var upp-och-ner: jag kommer aldrig bli kär igen. Man kände sig så liten men en sak vet jag är sann och det är när man minst anar det så händer det!

Vi bokade en resa till Stockholm i Oktober, shoppade, bodde på hotell, rådde om varandra och hade det jätte bra. Jag minns att vi satt på Åhléns resturangen och lite telefon nörd som vi båda är så satt vi vid facebook. Han skrev grattis till sin jobbarkompis Johan i Sälen som hade blivit skidskolechef i Hemavan, sen skrev han även på skämt: har du något jobb åt mig? Simon hade redan fått jobbet i Sälen för längesen men somsagt det var ett skämt tills Johan sa att han hade det. Tack och lov tog Simon de jobbet och sa till dem i Sälen att han skulle fara till Hemavan istället. För han var det kanske inte så jätte mycket att tänka på, när man är nykär vill man vara så nära den man tycker om som möjligt, och det är jag väldigt tacksam för idag.

Så i December började han jobba ungefär varannan vecka och jag hade sagt att jag skulle komma upp över nyår och se om de fanns något jobb eftersom min anställning på JC gick ut den sista December. Annars om jag inte fick något jobb så hade jag sagt att jag skulle stanna så länge som jag tyckte det var roligt, sen ville vi så gärna vara med varandra. Några dagar innan julafton ringde Simon till mig och sa att jag skulle ringa den anställningsansvarige i liften. En tjej hade tydligen hoppat av några dagar innan hon skulle börja jobba så jag ringde och det var liksom ingen snack om saken: "Ja, det finns väl inte så mycket att säga, kom till centrumliften då du har kommit till Hemavan så ska vi fixa kläder och gå igenom allting".

Med det kan jag säga att mina vänner och mina arbetskamrater blev väldigt förvånade, jag uppe i fjällen, ska sköta liften och sen var det en sak till, jag skulle ta skoterkörkort. Det var liksom ett litet plus i kanten! Och vet ni, det är precis det jag har gjort också, trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle göra. Det där med att jag alltid var så fin, kan säga att jag har sminkat mig ungefär 10 gånger på den tiden jag har varit här och det är som bara kvällssmink, min hy har blivit jätte fin!

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här uppe, men kärleken kan leda sina vägar i livet och den här gången var det en positiv väg. Jag älskar dig, Simon ♥