En sak som gjorde så jag hoppade av engelskan och sabbade mina framtidsplaner var för att jag mådde helt enkelt inte bra av att gå den där kursen, det var verkligen inget fel på varken klassen eller läraren, alla var super snälla men det var för jobbigt för mig att vara där och försöka prestrera i något som jag inte kan istortsätt någonting om. Klart jag ville lära mig och utvecklas för lite kan man ju men jag tog aldrig tiden och ville bara göra bort alla uppgifter så fort som möjligt, blev så stressad av hela situationen. Så jag tänkte såhär, är det här värt för mig just nu att må såhär dåligt över en egentligen fjuttig kurs? Nej det var det inte och jag kände att jag hade gett allt jag kunde och tillochmed lite mer men jag försökte iallafall få ett godkänt och det är det som är det viktigaste för mig just nu. Att jag sen valde att hoppa av när allting började om igen var för det var så pass jobbigt för mig. Jag kunde inte slappna av när jag skulle äta, sova, träna eller umgås med mina när och kära. Hade alltid: jag måste, i bakhuvudet. Stressande var bara förnamnet. Och jag tror mitt beslut att hoppa av har gett mig mer glädje,  jag har blivit en mycket gladare person än vad jag var i höst och känner mig taggad att hitta på saker och jag känner att min motivation till tillexempel träningen har blivit så mycket bättre, det är såhär man ska må, det känns som jag har fått tillbaka mitt liv hur fjantigt det än låter. Gick till en läkare i mitten av förra terminen för att kolla hur mina värden låg pga att jag var så trött hela tiden, dom såg bra ut men läkaren sa att det mest troligt berodde på att jag var så stressad. Och nu är jag tillochmed vaken till 00.00 på en vardag, förut somnade jag 21.00 och var trots det död morgonen där efter. Stress är inte nyttigt. 

 

Jag har faktiskt satt ett mål för det här nya året och det är att inte göra saker som jag inte mår bra av, självklart kan man pröva saker trots att man är nybörjare, nervös eller helt enkelt rädd men om man har prövat säg 3 gånger med att tillexempel spela i ett fotbollslag och det inte känns bra så ska jag inte fortsätta heller. Det är helt enkelt inte rätt och man känner det på sig och då har man iallafall prövat! Sen kanske om 1 år igen så prövar man igen och då kanske det går bättre, det kanske bara är tidpunkten i livet som inte passar. Det är så ofta man står och stampar i samma bana trots att man inte ens tycker om att göra vissa saker. Sen tycker jag även att en viktig sak är att umgås med folk som ger en energi och inte tar och det märker man väldigt lätt om man väl tänker på det. Jag blir så irriterad när man hör fullvuxna människor, nu pratar jag om 30+, som klagar på några eller någon, gör något åt saken istället för att klaga? Prata eller låt den/dem köra sitt eget race så gör du ditt. Klart man kan ha synpunkter i saker men det viktigaste du kan göra för att lösa problemet är att prata med den personen som det handlar om. 

 

Kände att jag ville lätta på mina tankar och åsikter.