Känns som att idag fick jag tillbaka mitt liv, helt seriöst. Idag tog jag mitt beslut och hoppade av Engelska B. Varför är då frågan? Det är ju nämligen så att jag klarade inte kursen förra terminen trots att jag var där varje lektion och gjorde mitt bästa men jag är helt enkelt sämst på engelska och vad ger det att jag sitter där och kämpar och mår dåligt efter varje lektion, under lektionerna och dagarna mellan lektionerna? Jag klarar det inte och det här är jag inte van vid, jag brukar klara alla mål jag sätter upp för mig själv. Har tänkt fram och tillbaka och nu gick ju mitt andra mål i graven också, att plugga till idrottslärare men jag känner mig inte ledsen över det och har nog insett att det var nog inte tänkt. Hälsa kan jag hålla på med på sidan av mitt jobb trots att det är verkligen det jag brinner för. 

Så, vad tänker jag hålla på med nu har jag tänkt? Jag har faktiskt mest troligt tänkt plugga till sjuksköterska. Varför? Det finns massor med jobb, man kan bosätta sig var som helst, det är engentligen ganska "brett" och arbetstiderna kan variera utifrån vad man själv vill: dag, natt, kväll, helg osv. Menar att jag kanske vill jobba 7.00-16.00 måndag-fredag under en period men känner kanske efter 5 år att jag bara vill jobba natt, jag kan jobba med äldre, barn, ungdommar eller utbilda mig inom något speciellt inom sköterskeyrket. Jag är redan behörig men funderar på att läsa några meritkurser till hösten om det inte är så att jag inte tar mig in på den studieort där jag vill  plugga.

 

1000 stenar har lättat från mina axlar och det här känns bra, nog för bra för jag har tillochmed dammsugit klockan 22.00 ikväll, hehe. Livet är rätt fint!