Har suttit i för många minuter, börjat skriva några rader men sen suddat ut dom alla. Typiskt mig. Vet aldrig hur man ska börja skriva något. - Ska man kanske bara skriva ett hjärta under bilder? Nä, det är nog för tråkigt eller rättaresagt opersonligt. Det här är ju endå en person som är viktigare än så för mig, en person som jag skulle vilja hylla i alla sammanhang just för att han bara är han. Han gör inget speciellt, han är usel på att stiga upp på morgonen för att äta en sån där härlig lång frukost när vi för en gångsskull sover tillsammans som jag förövrig älskar att göra, skämt åsido men trots det så är det faktiskt sant. Överaskningar så som en födelsedagspresent eller en julklapp kan han inte hålla tyst om. Jag har grubblat på den saken i många år nu och inte fattat varför man alltid vet innan vad man ska få. Men vet ni varför? Jag vet, det är för att han vill inte att jag ska bli besviken. Han vill veta exakt vad jag vill ha och när jag har sagt isådär 5 saker som han kan få välja bland så ska han trots allt säga exakt vad han har köpt någon dag innan dagen är kommen.

 

När jag fyllde år senast frågade han mig flera gånger innan vi släckte lampan: Är du verkligen nöjd med din födelsedag Rebecka? Mitt svar var: Jag är bara glad att du vill vara med mig på min dag. Resten brydde jag mig inte om. Jag är så otroligt glad att han vill vara med mig, att han vill och orkar lyfta upp mig när jag är nere, att han ids lägga energi för att få mig glad. Han är en person som jag kan skratta med, gråta med och vara barnslig med. Han är en person som sprider så mycket glädje och energi till mig och som får mig att känna att jag klarar allt. Det är det bästa och finaste jag vet, att en persons uttryck och känslor kan få en att känns sig bra, precis som man är.